det ar en konstig morgon jag vaknar upp i. helgen har liksom flytit forbi som en ond drom. som en tung skugga och jag kanner dess vikt i ogonlocken och over mina axlar. fragan ar nar man vet att gransen ar nadd, att man kanner att mitt liv blir battre om jag lamnar honom. jag tycker inte nagot beslut infinner sig. jag vet inte om jag vill stanna langre, men jag vet inte om jag vill ga heller.
jag kande mig fornedrad och frustrerad efter ett kolossalt brak i lordags som baserades pa det faktum att jag inte ringt fast jag gatt ut. nar jag sedan ber om ursakt for detta faktum, jag haller ju med om att det ar bra att halla god kontakt med varann, sa fortsatter bara anklagelserna for att jag i generell mening inte ar arlig. att jag doljer saker, tillochmed for mig sjalv, att jag ar konstig, spelar och ljuger! det baseras t.ex pa att jag tagit kort pa nakenbadande kompisar och lillebror till min basta van under hennes brollop i juni. jag har ingen aning om nar han forvantade sig att denna information skulle natt honom tidigare, men jag visade ju bilderna och berattade hela historien da nar vi satt och ognade igenom dom. men det var tydligen inte arligt nog. jag forstar inte vad han vill. jag tycker bara han ar obehaglig och elak. liksom manipulerande och kontrollerande.
usch. jag vill komma fram till det har beslutet sjalv men samtidigt kan jag inte lata bli att onska att nagon kunde rada mig i den har fragan. jag kanner mig sa osaker. hur man vet vad som ar gransen och inte. vad som ar vart att kampa for och inte? hur fan vet man?
annars var det ju stor fest har igar. varldsmastare och allt!! =D
och idag skickar min chef mail om rockmusik jag borde gilla. hur harligt som helst!