tjockis

idag har dagens tankar snurrat kring den bra kanslan jag har i kroppen just nu. att jag ser fram mot en lugn helg med barnen. hur det kan kannas att ha ett eget barn etc, etc. sen slog det mig plotsligt att det var precis tvartom dessa kanslor som jag kannt hela sista tiden. det har istallet varit en kansla av stress och brist pa frihet. att jag inte varit redo for det har livet, ansvaret och engagemanget. varfor ar det sahar? varfor gar det upp och ner hela tiden? det verkar som en kamp inuti mig dar jag star mellan mitt gamla fria liv och mitt nya mer bundna liv i en familj. ar det alltid sahar nar man "far" barn? att man lar sig langsamt att anamma det engagemang som kravs? eller kommer det mer naturligt om det ar ens egna barn?

hursom hade jag och H en underbar lunch idag helt ensamma inne i stan. vi at jattegott och drack varsin ol. solen gassade (se bild) och det kandes sa skont att tanka att snart ar det helg och om bara nagra veckor ska vi flytta.


imorgon ska jag ga upp tidigt har jag bestamt och stada lite och satta igang lite tvatt och kanske ta en promenad med A om jag kan fa upp henne ur sangen! sen ska vi storhandla och jag tankte jag och A skulle baka en kaka for det har jag lovat henne i veckor. pa sondag ar det calçots-dag i Valls, vi aker nog dit, kanske med grannarna.

nej jag maste ut pa labbet igen och ta hand om min upprenade mono-imin!

latt stickande smarta

jag vet inte om detta fenomen kanske kan forklara en del besvarliga situationer pa senaste tiden men jag tror jag har nagon form av hormonrubbning. precis nar barnen kom fran ungern i slutet pa sommaren (oktober) sa fick jag nagot liknande. jag var trott som ett djur, extremt humorkanslig, svullen och gasig samt det mest tydliga, mina brost svullnade upp till sakert dubbel storlek. jag fick saklart panik och trodde jag var gravid och gjorde mitt livs forsta test som visade negativt. nu verkar det vara dags igen. brosten ar helt sjukt omma och harda och sakert 1/3 storre. vad ar detta??? jag bor inte vara gravid eftersom jag har hormonspiral insatt men jag menar varfor blir det sahar? vad ar det som gor att hormonerna borjar flippa? jag har i alla fall 1.5 ar kvar pa spiralen sa den borde vara ratt laddad an med hormon som ska halla en i schack.

hursom, jobbigt ar det och det kanns att kroppen ar grymt anstrangd. kanner mig som en svullen kossa. var ar mina kalvar??? :P

i vantan pa popcorn

ok idag ar jag lite mer tillbaka i verkligheten. katatonin och trottheten kanns lite battre. men det var val inte toppen direkt under lunchen. kanske det ar for att jag ar pa jobbet som jag kanner mig battre just nu. kanner mig alltid battre har. det ar kanske for att det har stallet ar bara mitt nu. overallt annars har ar det ju han som kanner folk, kan omgivningen och pratar spraket. for mig med ett akut kontrollbehov kan det vara lite smajobbigt ibland.

idag forhorde jag M pa matsmaltningsapparaten pa katalan. haha, det ar ju lite intressant att forhora nagon och inte ha en aning om vad hon svarar. menmen. det jag forstod av det hela lat bra! hon alskar att plugga det ar sa roligt. hon ar skolans stjarna. ett huvud langre an alla andra, stor blond kalufs och pratar battre engelska an lararen. haha. A ville bli buren precis hela tiden och numera gor det inte ens nagot om jag rakar gora illa henne, hon blir inte alls sa sur langre eller anklagande som hon kunde bli forut. det kanns jattekul att hon ar sa fast vid mig. efter lunchen hade hon sas i hela ansiktet sa jag bar in henne i badrummet och tvattade av henne och nar hon sag sig sjalv i spegeln blev hon sa nojd att hon pussade mig sakert 10 ggr. sa gulligt. det ar fint med karlek pa det dar sattet. kanns valdigt annorlunda an nagot annat jag upplevt.

idag fann jag antligen modet och tillfallet att fraga chefen om jag far ga H:s kurs pa universitetet. han trodde forst att jag fragade om att fa ga en kurs utomlands. haha. sa nar han insag att det var har sa sa han bara direkt, jaa men det haller jag helt med om, det kan vara en bra kurs! jag vet inte om han helt insag att H forelaser halva kursen men men. det gor inte. vad ska han saga. for H:s chef gar det ju bra. det ska bli kul! min forsta kurs pa spanskt universitet!
forovrigt blev jag nyligen antagen som doktorand har. det fattades lite papper men nu har dom fatt dom och jag kunde bli registrerad. det kanns ju bra efter ett halvars arbetande. hehe.

igar gick jag och gymade i alla fall. trots att jag inte alls kande for det. men jag tankte att det blir bara varre om jag inte gar. sa jag gick. och det var kul. det kanns alltid battre efter traning. jag gjorde 15 repetitioner med biceps-curl med stang med 20kg (en olympic bar alltsa). H var makta imponerad. hihi. sen gjorde jag 25 repetitioner med 25 kg close grip bench press (triceps ovning). efterat kande jag mig som pop-eye med armar stora som smalben. just nu kanner jag mig valdigt muskulos faktist. idag har jag laddat ner ett lop-program pa natet och tankte starta med det nasta vecka. det kommer vara toppen som komplement till gymtraningen. jag tror det kommer gora underverk pa kroppen ocksa! sist jag kolla vikten hade jag gatt ner 2 kg sen innan jul. undrar varfor!? naja. jag kanner mig ratt bra i kroppen. skulle kunna tappa lite mer fett men styrkan ar det inget fel pa. bara benen som laggar lite.

iskall klarhet

jag trodde det hade gatt over men det har det inte. man kan saga att jag kanske ropade hej lite for tidigt. igar var ingen bra dag. idag ar ingen bra dag. det borjade sa bra men nar jag kom hem gick allting fel och det slutade med att han stack, till jobbet antar jag, och kom inte hem forran 1.5 h senare. jag gick igenom alla faser. fullfjadrad ilska, uppgivenhet, likgiltighet, katatoni. kunde inte gora nagonting. jag bara satt i soffan och stirrade och hoppades att han skulle komma tillbaka sa jag kunde fa skrika pa honom. jag var sa arg att han blev sa arg helt onodigt och dessutom lamnade mig dar, bara tog bilen och stack. vid den tiden gar inga bussar langre och jag menar var skulle jag aka nagonstans? jag lagade potatis i ugnen men jag kunde inte ata nagonting. jag bara tog ut platen, stangde av allting och krop under tacket. tillslut blev jag nojig och ringde tva ganger pa hans mobil men han svarade inte, den andra gangen tryckte han tillochmed bort mig. da blev jag annu lite argare. sen kom han i alla fall, halv tolv eller nat sant. men vi sa ingenting. han dushade antar jag, jag maste somnat. sen kom han och la sig men vi sov val nastan ingenting. nagonstans vaknade jag av att han pussade mig. men han gor det sa fel, vid dom dar tillfallena kan jag inte bara sla om och vara gosig.

idag ar jag bara katatonisk och trott. och vi sager ingenting till varann. han vill ga och gyma men jag skiter fan i traningen och alla hans regler om nar och hur man ska trana. jag skulle helst spendera lite tid for mig sjalv. pa lunchen hade vi anda ganska trevligt. med barnen. A var jattekramig. men mellan mig och H kanns det inte bra. jag vet faktist inte alls hur jag ska tolka alla kanslor som aker runt inom mig just nu..

blött

min mexikanska van sa precis att det varit en produktiv dag for honom har i labbet. 5 reaktioner och 4 kolonner. jisses. sa mycket har jag nog aldrig jobbat pa en dag. och anda har jag knappt sett honom i labbet. eller. det kanske ar jag inte varit i labbet..

det kanns att jag inte varit hemma pa ett tag nu. i borjan nar jag kom sa kande jag inte alls for att aka hem. ingenting. jag ville inte tillbaka till vinter och kallt. men nu kanner jag mer och mer att det skulle vara skont att fa komma hem snart. fa bo hos mamma lite, hanga lite med kompisar, prata svenska. har pa jobbet finns det faktist en till svenska (och en norrman men han ar valdigt konstig!). vi pratar ibland, dessutom gar vi samma niva i spanska, men jag blir alltid sa forvirrad nar jag moter henne. helt plotsligt ska jag prata svenska, kanns superkonstigt har, mitt i alltihop. forra aret nar jag var ensam umgicks vi ganska mycket, gick och badade, tog fika. nu blir det inte sa mycket sant langre. men hon ar trevlig. hon ar kanske 5-6 ar aldre an H, sa vi ar ganska langt ifran varann. men man kan ju umgas ganska smidigt anda. sarskilt nu nar jag ocksa "har" barn.

H hade scanning idag av underkroppen hos onkologen men dom nekade honom for att han druckit innan han kom dit. haha. varje gang han ska dit sa ar det nagot fel. jag tror han undermedvetet gor tillfallena jobbigare an vad dom ar bara for att han mar daligt av hela grejen. jag forsoker att inte tanka pa det men jag insag imorse att jag inte kan nagon fakta alls och det funkar inte. jag maste lasa pa.

nej nu signalera han att han aker, det ar bast jag packar ihop. imorgon far bli lite mer produktiv, kanske som man gor i mexiko! =)

uppluckring

ja inte vet jag vad problemet varit eller ar eller sa men nagonstans har val hjulen borjat snurra lite i alla fall. kanner mig liksom mer i fas. och molvarken har pyst ut lite.
vi har hittat ett hus, eller, inte ett hus utan en del av ett hus. ett aldre par med utflugna barn vill hyra ut ovanvaningen pa sitt hus. undervaningen hyrs redan av en aldre kvinna. 105 m2, tva badrum, enorm terass med havsutsikt, tradgard (med citrontrad!), tre sovrum och stort kok. helt helt sagolikt underbart. normal uppvarmning och air-conditioning till sommaren. helt fantastiskt, jag kan knappt halla mig att fa flytta. jag ar sa less pa lagenheten vi bor i nu. den ar liten, smutsig, kall, icke-isolerad och med ett kok som en skokartong. ah vilken lycka!
H ar orolig att vi inte ska klara det helt smartfritt ekonomiskt men jag tror det ar hans snal-nerv som spokar. ibland ar han lite manisk.
barnen ar ocksa supernojda, M hittade extra-rummet direkt och proklamerade sitt egna rum, gav upp stor yta till lillasyster for att fa ha nagot eget. jag hade det pa kann hela tiden, hon borjar bli riktigt stor nu. vi far se hur lillasyster klarar sig i ett eget rum, stort far hon i alla fall, mycket att stada for mig blir det ;).
vi flyttar antagligen om en manad. maste ga ner till maintenance har och fraga om jag kan fa lana nagra kartonger, dom maste ha hundratals.

i helgen har vi diskuterat svartsjuka, jag och H. jag kanner mig lite orattvist behandlad. saken ar den att H har manga kvinnliga bekanta, dessutom en kvinnlig chef i hans alder. och med henne har han utvecklat en jattenara kontakt, de ringer varann privat, ater lunch tillsammans och ar verkligt goda vanner. inget fel med det alls! jag gillar henne ocksa jattemkt, hon tycks ha ett hjarta av guld och ar otroligt generos med allting. dessutom alskar barnen henne ocksa, de behandlar henne nastan som en extra mamma eller mormor. problemet ligger inte i deras relation. saken ar den att vi precis lart kanna nagra grannar fran Frankrike, ett ungt par med en tva-aring. och jag har fast mig jattemkt vid de bada, kanske for att jag kanner att de ar mina forsta riktiga vanner har, utanfor jobbet och gruppen. de verkar ocksa ha fast sig mkt vid oss, de blev t.ex valdigt ledsna att vi ska flytta, aven fast det bara ror sig om 500m. allt tycks toppen, men... H ar overtygad om att mannen i paret ar intresserad av mig och han anser att han stoter pa mig. jag anser att det ar struntprat men situationen blir lojlig nar vi umgas och tillochmed ganska stel. jattetrakigt! och vi umgas ju ingenting, han och jag, anda blir det sura miner och klagomal. darav kanslan av orattvis behandling. jag forsokte lagga fram detta men jag vet inte hur pass tydligt det blev. han blev mest forbannad over hur ignorant han anser jag ar att jag inte vill inse "fakta". jaja..


jag vill aka hem nu. antingen tar jag bussen eller sa kanske H ar klar pa universitetet..

segt och gult slem

strömmen går hos oss, eller säkringarna egentligen. han är i köket och jag sitter här i datorrummet, just nu det enda rummet som har en temperatur över 10 grader. men det är inte det som är problemet. sanningen är att jag inte vet vad problemet är riktigt. det känns som huvudvärk, eller kanske som lite magont, lite molande mest hela tiden.
jag kanske är för ovan för det här livet, tillsammans, alltid med den andra i åtanke och ansvar över två personer till. jag känner mig fruktansvärt trött. mina ögon är ömma av gråt. känner mig förvirrad, vad är det jag vill egentligen? varför är det så svårt?
det känns som en saknad, men jag vet inte efter vad.....