mamma-lek

hej jag har kommit tillbaka fran lunchen ganska nyligen och det kanns skont att jag klarade mig igenom den nagorlunda oskadd. tjejerna var lugna idag, kanske lite forsiktiga jag vet inte. men vi tjafsade inte om nagot och de at snallt sin soppa. jag undrar varfor jag kanner mig sa nervos och osaker. det maste vara av nagon anledning att jag kanner mig valdig obekvam med att hoppa in sahar i relationer. det kanns inte naturligt. helt plotsligt ska jag liksom agera som typ mamma och jag kanner mig bara helt lost i det. jag forsoker att tanka praktiskt och logiskt. liksom "hur var det for mig, vad tankte jag pa i den aldern etc" och det funkar i de flesta fallen men manga ganger kanner jag mig handfallen och villradig. dessutom kan jag inte alltid uttrycka hur jag egentligen kanner och da blir det ytterligare frustration. sen har jag en ganska annorlunda installning till uppfostran jamfort med H och ibland kanner jag att jag lagger lite lock for att det egentligen inte ar min sak att saga. om det inte drabbar mig eller andra manniskor sa ar det ju egentligen inte alls upp till mig att styra och stalla utan det ar ju en fraga mellan Esz och H hur de vill att deras dottrar uppfostras. men det kan ocksa vara frustrerande ibland. att leva ihop med barn som man egentligen inte kan bestamma over. de ar ju anda barn. men om jag ska vara helt arlig tror jag egentligen att allting harstammar fran sprakbarriaren. for om jag kunde latt uttrycka mig hur jag vill som pa svenska skulle jag sakert saga mer och ge utlopp for mina frustrationer utan att bry mig sa mkt vad H tycker och sen kunde jag diskutera det vidare med honom.. det ar sana har tillfallen jag langtar efter den dagen vi har egna barn. som pratar svenska. och som jag inte behover fundera over sana har saker med..