sjalvkontroll

jaha, sa har besoksveckan och aven min semestervecka passerat. usch vad snabbt det gick. nu sitter jag igen pa jobbet och forbannas over alla tekniska anpassningar dom haft for sig under den stangda veckan, dvs, nu funkar ingenting alls langre. suck. jag vet inte hur det forvantat sig att folk ska jobba nar inga analys-maskiner fungerar, mailprogrammen kranglar, vattnet ar over-klorerat och nu har ocksa varan ugn blivit knapp och vi kan inte torka glasvarorna langre. grejt.

veckan med Hs vaninna flot pa under ett visst tumult. inte for att hon pa nagot satt var jobbig eller stotande, men jag hade en konstant kansla av obehag under hela veckan. det blev inte battre av sma sanningar som kom fram om att hon inte kanner Esz alls, jag menar, det ar var markligt att en sa god van inte kanner Hs 12 ariga dotter eller hans ex-flickvan som han hade i 10(!) ar!? hur bra vanner ar man da? H forsokte forklara och jag forstod val mer eller mindre men det forandrade liksom inte situationen anda. det kandes som en raddning nar antligen He kom och jag kande att jag kunde luta mig mot nagon.
problemet ar bara att H vill straffa mig nu for denna otroligt jobbiga vecka som han uttrycker det. sa fort vi gralar om nagot tar han upp det att jag behandlat honom sa himla illa sista veckan. jaha. jag tycker fortfarande att jag har ratt att uttrycka mina asikter, jag forsokte ju vara sa arlig jag kunde. men jag kan inte hjalpa om jag inte kanner for att ha fysiskt umgange nar jag kannt mig obekvam hela dagen.

igar hade vi ett stort gral for att han blev stressad over ett bank-papper som bevisade att han fort over 550:- var borta. jag kom ut fran jobbet for att jag skulle aka hem med honom for att leta och sa forolampar han mig i bilen och sager att jag staller dumma fragor. jag sa ifran och sa att om jag skulle hjalpa till fick han behandla mig snallt, da sa han att jag kunde ga ut ur bilen direkt om det var sa. sa da gjorde jag ju det saklart och gick tillbaka till jobbet. sen vande han senare pa det och sa att jag sviker honom i svara situationer och att jag far honom att kanna sig ensam nar jag bara lamnar honom sadar. det ar sa sjukt. att grala med honom det ar som att forsnilla sig i twilight-zone. situationer dar jag ar overtygad om att han ska be om ursakt vands istallet till att det ar jag som varit den som svikit. han fragade mig sen om jag fortfarande ansag att jag gjorde ratt och jag sa saklart ja. och da sa han att det var ju bra. jaha. men sen erkande han att han insag att han inte ska saga sana saker till mig. jaja.
jag ar samst pa att grala. tidigare i vart forhallande nar han blev sadar stress-knapp eller deppig eller jag vet inte vad sa tog jag at mig sa himla mkt, framforallt om han hojde rosten eller agerade manipulerande sa blev jag sa himla obekvam. nu kanner jag bara, blabla, jag vet mer hur han funkar. men hans kanslostormar ar fan sjuuukt jobbiga ibland. han ar sa fin nar han ar glad och snall men nar han ar pa daligt humor ar han verkligen sjukt jobbig. javla karl-forhallande-psykologi. bla. ibland blir man less.
fast jag maste erkanna att jag anda kanner mig ratt nojd med livet. jag kanner ganska stora forhoppningar infor framtiden. jag kanner mig ratt stark! det ar en skon kansla.

traningen gar skitbra, kroppen svarar bra och jag kanner att jag haller mig pa bra niva viktmassigt och konditionsmassigt. nar vi borjar med riktiga cykeln tror jag det kommer bli grymt. da ska jag borja jobba med mina chins, mitt nya mal i livet ar att klara insatsstyrkans chins-prov; 5 rep med 25kg motvikt. det ni. det blir en utmaning! =)